MIN FÖRSTA TIA

MIN FÖRSTA TIA

Jag fiskar tillsammans med min barndomsvÀn Andreas och vi hade bestÀmt att vi skulle söka gÀdda pÄ ett vatten dÀr vi tidigare dragit metersgÀddor och jag har sett ekon pÄ lodet större Àn jag sett nÄgon annanstans.

Vi kom ut pÄ vattnet strax efter solen gÄtt upp, det Àr sju grader i vattnet, det regnar och blÄser ganska rejÀlt men vi Àr taggade.

Vi bestÀmmer oss för att börja i en vik dÀr det Àr som en grop pÄ 200x200m dÀr det i mitten Àr strax över 10m djupt och runt om bara nÄgon enstaka meter och i just den hÀr viken brukar betesfisken samlas sÄ ocksÄ idag. Det Àr sÄ pass tÀta stim att lodet ibland registrerar det som botten och man kan se större fisk runt om stimmen. Det Àr för denna viken vi valt att testa sjön igen.

Jag fiskar inledningsvis med jigg frÄn 20-100g utan ett pet under första timmen, men jag ser fisken! SÄ vad göra? Jag tÀnker att med sÄ mycket betesfisk precis överallt sÄ behöver jag synas och dÄ vi ÀndÄ var tvÄ som var ute sÄ rÀcker det med att en fiskar "mindre" beten. Ska det synas sÄ kan det lika gÀrna vara rejÀlt! Jag lyfter fram det kralligaste spöt i arsenalen, st.croix big dawg, och hÀnger pÄ en wolfcreek monster curly i zombie perch och tvÄ stycken 15g pÀronbly ett pÄ vardera sida beteslÄset. Monster curlyn har en magisk vaggande gÄng, den stora tailen rör sig förföriskt vid minsta rörelse och jag tÀnker mig att de tvÄ blyvikterna bör slÄ mot varandra och dÄ Àven attrahera fisk med ljudet lite likt en rasselkammare.

Det Àr tio meter djupt dÀr jag stÄr, betesfisken stÄr tÀtt mellan tvÄ och sex meter. Jag fÄr en "feeling" att jag borde ju ha nÄgon följare, men jag fiskar sÄ pass djupt att jag omöjligt kan se om sÄ Àr fallet. Jag knappar lite pÄ loden sÄ att jag anvÀnder min frÀmre givare och fiskar sÄ pass lÄngsamt att jag gör sista vevstoppet rakt under den frÀmre givaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Ekot frĂ„n betet Ă€r kring 5m och mycket riktigt ser jag ett större eko som visar nĂ„gra meter under, jag sĂ€nker betet för att fĂ„ rörelse pĂ„ det och smack följt av ett mothugg sĂ„ att spöt ser ut som ett U. Jag förstĂ„r direkt att det Ă€r stort och tungt. Ännu tydligare blir det nĂ€r hon börjar dra lina trots att bromsen Ă€r i bott. DĂ„ linan Ă€r kort, blir det en jĂ€kla fight dĂ€r hon drog lina ett antal gĂ„nger. Men dĂ„ kunde jag se till att jag var redo med hĂ„ven sĂ„ snart hon var vid ytan. AdrenalinpĂ„slaget Ă€r sjukt och inte blir det mindre nĂ€r jag ser henne, det Ă€r stort...riktigt stort för mig. Mycket större Ă€n vad jag fĂ„ngat tidigare. Jag lĂ„ser hĂ„ven i armhĂ„lan och för henne mot hĂ„ven, ett par försök  och poff dĂ€r ligger hon. Mina fötter trummar mot golvet av pro anglern av adrenalinet, ett vrĂ„l av glĂ€dje och nu Ă€r det dags att se vad det Ă€r jag har krokat...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


DÄ vi var relativt nÀra land sÄ trampar vi in och jag fÄr hjÀlp med fotografering, mÀtning och vÀgning. Nu mÄste det vara min tur, tio kilo mÄste det vara. Mitt tidigare personbÀsta var 102cm och runt 7.5kg och det hÀr Àr mycket större. LÀgger ut mÀtbrÀdan, lÀgger ner fisken och 119cm! VÀger i hÄven, drar av för hÄven....10.5kg!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PersonbÀsta med rÄge!


Tankar i efterhand Àr att jag Àr vÀldigt nöjd med hur jag ordnat det i kajaken, jag förvarar sÄ gott som allt bakom mig och har sÄ cleant som möjligt framför just för att kunna hantera fisk.

Pro Anglerns H-Rail Àr perfekt nÀr man har fisken i hÄven, dÄ kan man lÀgga hÄven sÄ att den hÄlls pÄ plats sÄ att fisken kan vila medan man fipplar ordning pÄ det man behöver för att ta hand om den.

Tankar kring fisken i sig har inte riktigt hunnit landa Àn, men jag kÀnde av adrenalinpÄslaget och kunde inte riktigt fokusera pÄ nÄgon timme efter. Sjukt roligt och jag vill ut igen nu!

Jag började med kajakfiske för snart tvÄ Är sedan, det blir bara roligare och nu har jag ett nytt PB att slÄ:

      119cm och 10.5kg! 

FöregÄende artikel Ett Är med Hobie Outback 2020
NĂ€sta artikel Höstens kalla vatten 🍂